Till alla norrmän där ute: Så här ser en riktig pizza ut... och den kostar bara 60 sek... Så det så!
Annars är jag visst både tyken och barnslig gällande min julklappsönskan. Eller snarare min önskan om att slippa känna mig så ensam (så som jag skulle formulerat det)... Nu har det bara blivit värre... Blivit en stor grej som ingen verkar (vilja) förstå. Just nu känns det inte så kul att åka hem varken för födelsedagen eller jul... Något som jag verkligen brukar se fram emot för att träffa min släkt är bland det bästa jag vet.
Jag struntar ju egentligen i vad det är för saker, det är det som inte verkar komma fram. Det är känslan som är jobbig... Jag vill träffa min släkt, jag vill umgås, inte känna mig utanför, vara som alla andra, göra saker som alla andra, få saker som alla andra... Inte få det upptrykt: DU ÄR ENSAM!!! Bara känna mig omtyckt av de jag tycker bäst om i hela världen. Är det så konstigt?!
Aja, nu struntar jag i detta! Jag ska inte vara sur för att folk inte förstår. Jag ska anpassa mig. Jag vill inte att det ska kännas konstigt nu när vi ses (för jag kommer ju åka, det är ju inte det).
Glöm att jag sa något!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar