För det första: En skrikande unge... Men fine, det kan jag ta, ett sånt ljud som är konstant kan jag koppla bort rätt lätt.
Men sen: Två knarkisar... Alltså, jag kan ju inte bevisa det, men ni vet, de där säckiga ögonen som är helt mörka under, sättet att röra sig, kläderna, allt... De pratade och pratade och pratade. Den ena hade hamnat i onåd hemma så det var ett 40 minuters samtal med skrik och förlåtelse och hej och hå... Suck...
Sen fortsatte det: Ett godståg hade spårat ur så det gick inte att åka tåg hela sträckan. Istället blev det buss mellan Arvika och Konsvinger så ut med all packning och in i tre bussar istället. Dock: två av bussarna blir stannade i tullen så där fick vi ytterligare förseningar...
Väl framme i Oslo: Då är tåget jag ska byta till försenat...
Väl framme i Larvik: Regn regn regn... Promenerade i alla fall hem och nu vet jag hur en återigen gravid tvåbarnsmor känner sig. En unge i magen (ryggsäcken jag hade på magen), en unge i sele på ryggen (toolbagen) och så en som går och drar i handen (handväskan som jag hela tiden råkade komma emot med benet så den drog iväg) :S
Nej men jag kommer nog åka tåg fler gånger......
2 kommentarer:
Fel 1: Man packar inte så mycket när man ska åka tåg. Fel 2: Man ska alltid ha en mp3-spelare till hands med en bra ljudbok eller go´ musik. Fel 3: Hjälper inte bara stimuli i öronen tar man med sig nåt att läsa också(svårkombinerad med ljudbok dock). Då försvinner allt vad bäbisar och knarkare heter. Du har mycket att lära, min goda hustru... ;)
Du har så mycket visdom kära tågguru :)
Skicka en kommentar