Det är (självklart) inte bara jag här i världen som drabbats av propp i lungan. Så sent som idag kom det ut att en spelare i Timrå drabbats. Tråkigt att läsa är klart men på något sätt lite skön läsning personligen. Det finns inga genvägar i denna "sjukdom". Precis som jag har haft det har han nu 6 månader att vänta. Ingen särbehandling för att han är "elitidrottsman". Inget "gå före i kön". Jag behöver inte vara avundsjuk på att någon får "bättre vård".
Jag förstår hur han känner sig dock... Inte är det roligt... Man blir nedstämd även om man är tacksam att det inte är något värre...
Tycker fortfarande att det är lite jobbigt att läsa om det här. Känna igen och tänka tillbaka på symptomen. "Tillståndet är livshotande och den drabbade måste direkt till sjukhus." Jag tänker: Vilken tur att jag ringde ambulansen och inte väntade längre än vad jag faktiskt gjorde. Tänk vad som hade kunnat hända om jag väntat och fortsatt kräla runt på golvet hemma i hopp om att det skulle gå över :S
Hua! Nej nu tänker vi på något annat hörrni! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar