När midsommar var över var det dags för nästa äventyr: Paddla från Gryt till Åfjärden och tillbaka med övernattning på badön. På ditvägen fick jag och Elis sällskap av Mimmi, Wilma och Mikaela som hade fått tag i fasligt tjusiga paddlar :)
Wilma ser så söt ut när hon sitter där tålmodigt i mitten och lyssnar på de där två dårarnas allsång :)
Hålskeppet är en favoritpassage eftersom det är relativt trångt, mycket växtlighet och så kan man se vad som finns på botten.
Ungefär halvvägs hittade vi till en strand som såg fikavänlig ut, ja för fika är riktigt viktigt när man paddlar :)
Det gick ju inte bara bra för den andra kanoten... Ja sen kanske det inte riktigt var så att vi hjälpte till i vår kanot... Men det var ju så fasligt skoj att åka ikapp och ta tag i deras kanot och vända håll på den :)
Vem behöver sommarstuga när man kan ha ett så här tjusigt sommarboende?! :P
Sälen tog sig ett dopp i jakt på pinnar.
Som sagt tidigare så testade jag på panoramafunktionen på mobilen. Det ser ju lite skevt ut, men blir snyggt ändå :)
I väntan på napp...
Jag fick i alla fall den fulaste fisken :S Ingen ryggfena och helt krokig i kroppen... Undrar vad som har hänt...
Det är något ostabilt att fiska från kanot... Men helt i vattnet var ingen av oss även om det var riktigt nära en gång :)
När mörkret kommer behöver man korv när man ska tälta. Då behöver man eld.
Eld gör dock alltid korv svart! Spelar ingen roll hur försiktig man är... Tillslut så glömmer man korven och man får en svart sida! Inga undantag på den regeln! Eller jo, men om du skulle lyckas att bara få bra korvar -då tappar du minst en i askan/glöden! ;) Har jag fel?
Mer panorama...
Fasligt vackert och fridfullt att vara ute på sjön!
När solen försvunnit och elden brunnit ut blev det läggdags. Faktiskt ganska ensamma. Bara en liten mygga som hade kalas på Elis under natten så han såg ut som en prickig korv ett tag :P
Godmorgon världen! Eller vad är det man ska säga/skriva?! :)
Sen paddlade vi iväg hemåt igen. Den resan är aldrig lika kul. Röven värker... Man får ont i ryggen... Men det är ändå värt det på något märkligt sätt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar