Sen var det dock dags att clinta upp sig (eller stavas det med k?) för nya äventyr. Tog en dusch och använde den tjusiga gamla skolhandduken jag har kvar hos mor. Den är urtvättad och stenhård, inte skön alls -men den är ju fin :)
Åkte till Jocke för vårt egna familjederby som tyvärr inte slutade alls så bra som jag hade tänkt. FBK måste upp två snäpp om det ska bli vår någon gång...
Jag hade i alla fall Pettson på min sida som följde efter halsduken hela kvällen :)
Sen blev det Othello! Åh vad jag gillar Othello! Men jag brukar sällan möta någon som är så bra som Jocke. Det komiska är att vi spelar med exakt samma taktik (utan att vara upplärda på samma sätt) så det är lite att möta sig själv :)
Så skålade vi! Ja och för att hedra Michelle (som förövrigt är saknad) så tog vi en skål på skålen också ;) Minttugroggar tyckte vi att vi behövde också... Sen har vi lärt oss via instagram och facebook att det är viktigt att ta kort innan man rört ner oboyen så vi försökte följa konstens alla regler :P
Så blev det Örebro... Jag drog till med min högsta barnota någonsin och sen är det svart... Godnatt!
Dagen efter, innan kropparna helt förstått hur illa de mådde, tog vi en promenad på byn. Jocke hittade en scen och framförde sin gamla klassiker: Jag är en liten undulat :) Det är ju egentligen en duett med Robin, men det gick hyffsat okej ändå!
Stannade till på en pizzera för att fylla på magen igen. Där hade de inte barnpizzor, utan tjejpizzor...
Ja, så kan man också göra...
Sen blev det soffa, film, soffa, film, soffa, fotboll... Åkte hem till mor där det blev soffa, tv, soffa, tv, soffa... Inte min mest produktiva dag...
Nu är jag dock piggare igen och redo för nya äventyr! Men inte med "Stjälken" Jocke. Jag orkar inte med att han får mig att blomma ut sådär igen ;)
1 kommentar:
Åhå känner mig verkligen hedrad! =D
Du måste verkligen passa dig så att inte stjälken vattnar dig för mycket... Vi har alla lärt oss det den hårda vägen!
Skicka en kommentar