Nu börjar det på något sätt komma ikapp mig... The end of time, the end of us... Det kändes riktigt tungt att åka från Hjortkvarn idag. Skippade ju faktiskt till och med en träning för att få vara kvar lite längre. Vet som jag skrev tidigare inte när jag ska tillbaka nästa gång, jag brukar alltid ha en plan på det så det brukar inte kännas så jobbigt, men nu blev jag lite less. Jag är ju "lite" hemmakär... Sen när man åker själv hinner man ju tänka så mycket och det kommer bli tråkigt att lämna lägenheten i Linköping. Får väl citera Vänner: Slutet på en era... :S Inte just för lägenhetens skull då :) utan för allt vad "Linköping" är för mig. Vänner, Innebandy och det bekväma i att faktiskt vara på "hemmaplan". Just nu känns det inte så rätt eller bra... Men jag vet ju att det kommer göra det när jag är tillbaka i Larvik. Just nu vill jag bara snabbspola lite. Tills jag har fått tag i en ny lägenhet där, flyttat in och fått ordning på allt... Det blir säkert bra... "Det löser sig" :)
Imorgon blir det i alla fall den svenska huvudstaden en sväng. Har lite tid över innan tåget går hem. Hade allt varit som vanligt hade jag försökt hinna träffa Per men nu när jag "är historia" så lär väl inte det hända :( Vet inte ens om jag vill fråga. Jag kommer bara bli ännu mer less om han inte vill ses. Det är jobbigt att förlora vänner... :( Men: The end... det är väl min melodi just nu...
2 kommentarer:
And now, the end is near,
And so I face the final curtain.
My friends, I'll say it clear;
I'll state my case of which I'm certain.
I've lived a life that's full -
I've travelled each and every highway.
And more, much more than this,
I did it my way.
Yes! Jag gör det på mitt sätt :D
Skicka en kommentar