Äntligen kubbmästare

Efter lite efterforskning så tror vi nu att den första kubbturneringen gick av stapeln 2001. Då gick vi i Ninjas hjältar till final men snubblade på målsnöret... Silver... Vi svor på att vi skulle komma tillbaka och ta den där eftertraktade förstaplatsen! Vi försökte året efter och misslyckades... Samma året efter det... Ja och sådär höll det på :S Lite kuriosa: Jag tror faktiskt att vi är det enda lag som varit med alla år.

Nu 12 år senare så var det äntligen vår tur! Ja och nu ska ni få höra om hur det gick till :)

Vi hade redan planerat att segerfesten skulle vara vid Badviken utanför Svennevad. Okej, vi kanske inte helt trodde på seger, men det är ju trevligt med fest efter kubben :) Badviken har vi ju testat förr när det varit brännbollsgrilltältfest, så det visste vi skulle funka bra. Redan innan kubben var vi där och förberedde och satte upp våra tält.

Boris övervakade att allt gick rätt till.

Gjorde det enkelt för mig och hade med det lilla tältet så rätt snart stod mitt blåa sovrum redo :)

Nu kunde vi åka och hämta upp mer folk och bege oss till kubben. Innan det drog igång behövde vi ha ett lagmöte. Vår maskot skulle ju döpas!

Kalle var det första namnet som ploppade upp (från Ninja Kalle i varan-TV) men vi var lite rädda att Michelle skulle tycka att det var ett för enkelt och tråkigt namn... Vi klurade vidare...

Det vore ju kul om initialerna kunde bilda ordet KIR! Vad kan vi ta då? Var inne på Klas-Inge (efter Klas Ingesson som är lite halvrosa) en sväng, men för att kunna använda Kalle ändå så blev det Karl-Ingvar (lite Jönsonliganinspirerat av Charles-Ingvar) följt av Ralfzon. Efternamnet kommer från det dansband som Elis, Jocke och Pierre planerar för sina barn. Deras söner ska nämligen alla heta Ralf och bilda dansbandet Ralfzonz när de växer upp...

Här har ni då Karl-Ingvar "Kalle-Ninja" Ralfzon ihop med vår lagkapten och ninja. Ordningen är omvänd på Ninja Kalle eftersom Jesper hade lite svårt med vilket som skulle komma först...

Vi försökte posa ihop med KIR men det var hela tiden någon som blundade så vi kom fram till att det var lika bra att alla blundade! :)

Gick visst bättre när vi stod...

På tal om KIR så var Tobbe taggad för segerfesten :)

KIR hängde med oss på alla matcherna och övervakade spelplanen. Rutinerade som vi är så vet vi att man aldrig går igenom en turnering utan att förlora en match. Vi tyckte därför det var lika bra att lägga sig i första matchen så hade vi det avklarat!

Vi gjorde verkligen allt (utom att öva) för att vinna i år. Försökte fila på alla detaljer. Jag klagade på mor att hon aldrig under alla dessa år varit och kollat på oss. Sa att det var hennes fel och att om vi bara hade hennes stöd så skulle vi vinna! Hon var måttligt intresserad och sa att hon inte ville gå, för då skulle vi säkert vinna, och då skulle hon behöva gå varje år :P Ändå så var hon så snäll att hon kom ner en sväng för att heja :)

Viktigt att följa alla steg i brevet som medföljde KIR, så vi bjöd honom på dricka mellan matcherna.

Plockade sen två vinster utan att direkt briljera. Förra året var vi faktiskt helt okej, ja till och med bra, men i år var vi inte alls bra :S Sista gruppspelsmatchen hade vi faktiskt i vår hand, men i sista kastomgången vände det och vi stod där med 2 förluster i bagaget. Det var inte alls enligt planen...

Nedslagna satt vi och spånade inför nästa år samtidigt som vi kikade på Bea, Magda och Johan som debuterade på kubben i år.

Skulle vi behöva göra det enda vi inte har provat inför en kubb? Skulle vi behöva öva för att vinna?! :S

Då fick vi veta att vi faktiskt hade gått vidare tack vare inbördes möten :D Vilken lycka! Vi behövde med andra ord inte tänka på att träna riktigt än. Kvartsfinal och slutspel, nu kan allt hända!

Vi tråcklade oss igenom kvartsfinalen, fortfarande utan att briljera på något sätt, och var återigen i semifinal.

Nu tänkte vi att det var kört. Skulle möta BBB (Bra Bättre Bäst). Fasen, de är ju duktiga! De kan ju kasta! Nu blir det inte kul :S

Så hände det! Allt började sitta, ja i alla fall för Christian och Jocke. Jag och Jesper turades om att coacha istället (efter förslag från lagkaptenen)... Smakstarten gjorde att de andra aldrig kom ikapp och vi var i final!

Egentligen hade vi inte behövt spela finalen. Motståndarna hade nämligen vunnit alla sina matcher så här långt, ja och som ni ju redan blivit informerade om så går man aldrig obesegrad genom en turnering! Nu var vi tyvärr på samma nivå som tidigare igen och våra motståndare fick grepp om matchen. De hade faktiskt 2 kast på kungen till och med, men de missade båda...

Våra fans tvivlade dock aldrig på oss! De satt så här:

Nog såg vi rätt uppgivna ut?!

Då händer det! Vi vänder! Det ska ju inte kunna hända... Vi knaprar in... En kubb i taget... Det kan ha varit den längsta finalen någonsin?! Det kändes i alla fall som det... Men sen ligger kungen ner och det är vi som har vunnit! Lycka! :D Vem behöver öva?!?

12 års frustration som ska ut i ett segervrål!

Glädjeskutt!

Nej jag var faktiskt inte kissnödig... ;)

Vi fick varsin tjusig partymugg också som tydligen kallades för pokal. Skål på er!

Vi kände att vi ville tacka våra lyckobringare och åkte förbi hemma hos mor för att berätta om vår bedrift, tacka för hennes stöd och även säga att hon nu mycket riktigt måste komma ner och titta även nästa år :) Flaggan var hissad för Jesper som faktiskt även fyllde år denna dag. Vilken underbar födelsedagspresent!

Självklart ringde vi även Michelle. Hon trodde inte på oss... Vi fick lova och svära på att det var sant. Hon tjöt av lycka och skickade sen en bild på hur glad(?) hon var :)

Nu skulle här firas! Mot badviken! :)