Hundhoppning

Det hade blivit alltför lite hundar på detta Hjortkvarnsbesök så jag knatade iväg till Hagvägen och tänkte ta och kidnappa Wilma ut på promenad. Hon och Spike var förövrigt väldigt intresserade av Mimmis smörgås... Dregel dregel :)

Wilma hade dock redan en dejt med Arrak så jag bjöd med mig själv på den istället.

Åkte ut till Boo för en promenad vid Kattkärret (som jag åkte förbi igår). Tummen upp på det tyckte Mimmi!

Ännu en bäck som flyter genom skogen.

Vid dammluckorna var vattnet istället helt blankt på ena sidan.

Här drar vattnet iväg. Nu hamnade den visst uppochner :S Men åt "rätt håll" så ser det ut som en brunbjörn!

Ute i skogen fanns det några hästhoppshinder som vi lånade för hundhoppning.

Fasligt jobbigt att hoppa så det blev ett svalkande bad efteråt.

Simma simma simma, jaga pinne!

Arrak ville ha alla pinnar :D "Mine mine mine mine!" :) Han bara kastade sig efter!

Kolla min schyssta pinne!

Annso varnade mig: Akta nu när han kommer springande med pinnen så han inte slår dig i knävecket eller något. Minuten senare rusar han förbi henne med samma gigantiska pinne och river upp hela byxan :S

På väg tillbaka testade vi även på lite bergsbestigning :)

Två trötta hundar på väg tillbaka :)

Jag var dock inte lika trött utan tyckte det var dags att rasta mig också. Drog ut mot Kängstorp men ville få en ordentlig utmaning idag och knatade iväg mot Iboholm. Det blev långt! Fasligt långt! 1,4 mil! Pust! Vatten hade jag dock med mig denna gång :) Men hade behövt 3 flaskor eller något...

Lite feg är jag allt när jag går i skogen. Ja inte bara det att jag blir skrämd av överkörda ormar, fåglar som flyger iväg eller hjortar som rör på sig i buskarna utan jag skrämmer även upp mig själv. Vattenflaskan som jag hade på ryggen åkte lite på sniskan och snuddade lite lätt armen. Jäklar vad jag hoppade till!!! Ja och inte hoppade jag till mindre andra gången heller... Lättskrämd, svar ja! Jag går verkligen på helspänn. Vad är jag egentligen rädd för?