Allt är inte dött på kyrkogården

Tog en promenad med mor i söndags och passerade då även kyrkogården.

Tittade bland annat på blommorna vid graven till mammas nyligen begravde granne.

Ett sista farväl...

Men allt är inte dött på kyrkogården! Många som har planterat blommor framför gravarna och de sprider sig på vissa ställen även bort från sin egentliga tilltänkta plats. Trevligt tycker jag.

Ja vissa blomster trotsar till och med sten :)

Såg fint ut hos pappa, precis som vanligt.

Egentligen tycker jag inte särskilt mycket om att vara på kyrkogården... Blir grinfärdig bara jag tänker på det... All saknad och önskan att saker var annorlunda...

Men samtidigt tycker jag om att vara där. Vackert är det ju faktiskt och det känns ändå bra att gå dit ibland och minnas. Ja inte så att man inte kan minnas på andra ställen då, men ändå...