Raggarkungen

Enligt ett test på facebook (och allt som står på internet är sant ;) ) så är jag en jäkel på att ragga. Jag blev skapligt förvånad... Men nu har jag tänkt över det och det kan faktiskt stämma... (Sluta skratta Jocke, jag har en bra teori ;) )

Att jag så brutalt misslyckas beror nämligen inte på att jag är dålig på att ragga utan det har andra orsaker: 

På krogen: Här är jag som oftast tämligen stökig och kan inte stå still. Springer runt som en studsande durecellkanin med damp, runt runt runt. Skrattar och flummar -Glömmer helt bort att ragga. Jag har för skoj och är för upptagen med att prata skit med kompisar (ja och för att inte inte glömma alla "heeeeeeeeeeeeeeeej, gu så kul att se dig" -som man knappt skulle hälsa på på stan) att jag helt enkelt glömmer bort att ragga. Ja och då har jag ju egentligen inte varit dålig på det, när jag inte ens försökt!

Vid raggtillfällle: Om jag nu skulle ragga på något sätt så tror jag faktiskt på det här testet: Jag är grym! Tills någon faktiskt raggar tillbaka :-O Då får jag panik! Om någon frågar om vi ska ses, ja då är det jag som mumlar något om dåligt väder, mata katten eller något och byter ämne :$ Helt plötsligt går jag från öppen och pratglad till blyg med tunghäfta. 

Så summa: Grym på att ragga så länge jag kommer ihåg att ragga och ingen raggar tillbaka :P 

Hmm, nu ska jag bara komma på hur jag ska bryta det här mönstret då... :)