Känner mig som ett känslomässigt vrak. Nära till gråten hela tiden och varför vet jag inte, det kan vara att det är något rörande på tv, att jag tänker på något tråkigt som hänt eller att jag bara känner mig ensam. Kanske har fått för mycket tid att tänka på nu när jag blivit ledig, så verkligheten har kommit ifatt en som det så fint heter, eller så har jag bara en dålig period, det har ju alla. Känner mig lite som en klimakteriekossa fast utan den aggresiva biten (så som jag tror att en sån känner sig i alla fall).
På förmiddagen var jag med mamma och Michelle till kyrkan för julkonsert. Tycker alltid det är jobbigt att vara i kyrkan här hemma, tänker mycket på pappa och när de dessutom idag spelade en låt, ja eller psalm säger man väl, som spelades på hans begravning blev det riktigt jobbigt.
Det var i alla fall bekanta till mig som sjöng (ja eller här känner ju alla alla så det är väl inte så konstigt :) ) och det var lika bra som tidigare år. Den som kunde sjunga så där...
Vi har som tradition i vår släkt att tomten kommer med ett paket var till alla som är med och firar jul och resten av paketen får ligga kvar under granen. För några år sedan så blev jag som första person någonsin glömd... :( Då kände jag mig verkligen bortglömd och värdelös. Nu har då det här blivit ett jobbigt moment varje jul. Vet att jag är överkänslig men det har blivit en stor grej för mig. När vi dessutom har gjort om så att alla syskon köper klappar till sina egna familjer så känner man sig ju än mer ensam: God Jul Astrid önskar Astrid... Jul handlar väl dock inte om klappar utan om gemenskap men det är svårt att känna gemenskap när man själv känner sig ensam.
Aja, imorgon ska jag sluta hänga läpp... Nu får det vara nog! Börjar dagen med Julotta... pust... zzZzZZz ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar