Döden

Jag ska definitivt sluta skämta om döden... Även om det är oskyldiga skämt... Det hela började med en Dilbertstrip som skickades runt på kontoret:
Chefen säger till sina anställda att det är viktigt att de tar ut sina semesterdagar. En anställd säger att han vill vara ledig och möts då av chefens ord: Hur vågar du ta ledigt när vi har så mycket att göra? Du ska dö dö dö!!!
Denna har vi skämtat med nu ett tag så fort någon behövt gå och göra något på arbetstid, så förra veckan så skulle Anders och Sofia vara lediga på fredagen varpå jag säger de orden: Hur vågar ni ta ledigt när vi har så mycket att göra? Ni ska dö dö dö!!! Fniss fniss tänkte jag men möttes inte av så muntra miner... Varför skulle de då vara lediga... Jo de skulle på begravning... Då ville jag bara försvinna... Pinsamt nr 1

Idag så började jag prata med en bekant på msn. Han hade ingen direkt julstämning och jag sa att det hade inte jag heller. Vi kom fram till att vi kände oss lite ensamma (kanske låter konstigt när jag ska hälsa på min stora släkt). La sedan märke till hans note, det stod Farväl älskade och sen adressen till hans blogg. Vi har ett mycket skämtsamt sätt att skriva till varandra så jag pikade honom och kallade honom dramaqueen och trodde att det var för att han skulle sluta blogga... Men så fel jag hade... Fick uppmaningen att läsa hans senaste inlägg och gjorde så...
Visade sig att hans föräldrar precis hade dött i en bilolycka... Då ville jag försvinna igen... Pinsamt nr 2. Här sitter jag och gnäller om att jag känner mig ensam när hans föräldrar precis har dött. Gav mig lite perspektiv...