Det var visserligen bara en kvart tidigare än vad jag brukar vakna till liv om mornarna, men det kändes som flera timmar tidigare. Men man måste ju se luciatåget! (Ja fast med ett litet avbrott för julkalendern då ;) )
Lucian såg dock fasligt besvärad ut och tog till och med ner händerna en gång och såg allmänt förvirrad ut. Första gången hon såg glad ut var när de skulle gå ut och strax var klara :) Hmm, varför ställer man då upp på en sån grej?
Jag har i alla fall plockat fram min lucia (som jag gjorde förra året) i år igen :)
Okej, håret är på väg att falla av, armen är sned och klänningen är inte längre vit. Men hon är allt bra charmig ändå :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar