Pratade med mamma om vigseln jag blivit inbjuden till på midsommar. Hon tyckte ju inte jag skulle åka för "det är ju så långt bort" och hej och hå... Då sa jag i alla fall "Jag hade blivit besviken om de inte kommit när jag gifter mig" varpå hon direkt utbrister: "VA? Ska du gifta dig???" Med lycka i rösten. Fick lugnt svara henne: "Nej mamma, inte nu... När jag blir stor..." och jag kunde se glittret försvinna ur ögonen på henne...
Sen hade hon en diskussion med slutsatsen att "det kan ju ploppa ut nya i familjen när som helst nu". Det fick oss att börja tänka: Varifrån skulle detta tillskott komma? Mina syskon är "för gamla" och bland mig och mina syskonbarn så är det lika många singlar som i en schackklubb... "Tänkte inte på det" var hennes kommentar och så såg hon lite ledsen ut igen...
Idag var det dags återigen. Vi pratade om min otålighet. Jag avskyr ju att vänta varpå mamma sa: Du får nog lära dig att bli mer tålmodig, annars kommer du att vara singel hela livet, du kan inte få allting direkt och så som du vill! "Jadu mamma, det är nog bara att du vänjer dig vid tanken" sa jag...
Stackars mamma... Hon ligger nog hemma och gråter nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar