Det var midsommar och stor fest. Dock inte i Breven, men massa folk och jag var där med Jesper, Jocke, Robin och Pierre. Tyvärr hamnade jag ifrån dom lite för att jag var tvungen att jobba en sväng (varför jag nu jobbade på midsommar, det vet jag inte...). Sen kom jag liksom aldrig ikapp dom :S Dom hade dragit iväg och badat utan mig. När jag kom så ropade de ute ifrån flotten: Det är ingen idé att du kommer i nu, vi ska ändå snart gå upp. Så jag väntade på dom istället. I någon timme... Sen var de bara borta igen... Jag hittade dom, men de hade återigen någon ursäkt varför jag inte skulle vara med.
Tillslut sa jag ifrån, att jag blev besviken att jag inte fick vara med. Så sa Jesper: Men har du inte fattat någonting! Vi vill inte vara med dig!
:-O
Jag blev verkligen hemskt ledsen och tårarna sprutade. Jag vaknade upp och tårarna rann inte bara i drömmen. :S Märkligt hur drömmar kan kännas så verkliga. Ibland önskar jag att jag inte kom ihåg så himla mycket av vad jag drömmer... Det här kändes verkligen jobbigt. Förstå att bli så dissad av sina närmaste :S Nu var det ju ingen sanning bakom det här (vad jag vet om i alla fall :) ) men det kändes ändå inte så kul...
Så gissa om jag blev glad i lördags när det kom ett sånt där spontansamtal av en överförfriskad Jocke :) Inte för att jag lyckades förstå vad han ville, ja och det tror jag inte ens han visste själv :P Men bara det att han tänkt på sin gamla moster där på lördagkvällen, det värmde :)
Nu känner jag mig inte så dissad längre :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar