Det var såklart kul att spela innebandy :) Den biten är ju sällan tråkig. Men sen är det ju allt runtomkring. Det finns alltför många saker som stör mig när jag är där så det tar mer än vad det ger :S
För att jag ska vilja spela i ett lag måste det finnas engagemang, inte bara från tränarna och klubben. Här vill folk knappt värma upp eller göra något ansträngande eller jobbigt. Tar inget ansvar och är inte beredda att offra något, prioritera, eller att ställa upp. (Finns självklart några som gör detta, men de kan man räkna på en hand :S ) Jag har aldrig spelat i ett så bortskämt lag! Ingen förståelse för lagsammanhållning och till exempel att en bänknötare också är viktig på sitt sätt...
Vill man bli bra så räcker inte det! Vill man ha ett fungerande lag räcker inte det! Vill man vinna serien räcker inte det! Vill man avancera uppåt i divisionerna (antingen som lag eller som spelare) räcker det verkligen inte!
Det finns många bra och lovande spelare så det skulle kunna vara så bra, men så som det är nu... Nej... Jag känner inget sug på att lägga min tid (mycket bara på resan), prioritera, offra mig och ställa upp när ingen annan gör det. Det tar som sagt mer än vad det ger :(
 |
| Blir det inte mer hängande i hemskt målade omklädningsrum? :S |
 |
| Blir det inga fler tillfällen med stinkande, illasittande västar? :( |
7 kommentarer:
Nu är ju inte jag någon sportfantast direkt... Men en del kanske är där för "the love of the game, not for the winning"? Kanske är svårt att förklara. Men när jag spelade fotboll så var jag där för att det var roligt att spela, umgås och träna - matcher var aptråkigt!
Kanske är det bara så att du valt fel lag?
Jodå, jag kan absolut se den aspekten av det hela också :) Jag har dock varit lycklig nog att alltid ha spelat i lag som haft båda bitarna. Socialt skoj och seriöst satsande.
Det som är viktigt här är att det är helt okej om laget säger: Vi spelar bara för att det är skoj! Då vet man förutsättningarna, och då spelar man utefter det. Mycket möjligt att det blir något sånt för mig nu.
Men om ett lag (och spelare) uttalar att de vill satsa, har ambition -då måste de leva upp till det! Inte bara snacka, man ska spela hockey (ja eller innebandy i detta fallet) också!
Fy fasen va jag skulle ha svårt att lägga av med innebandy. Det är en av de sakerna jag skulle ändra på först om jag levde om mitt liv, att spela längre. Fan vad man saknar omklädningsrumsstämningen, känslan av en bra träning eller match. Och hade jag dessutom chansen att duscha ihop med ett gäng nakna tjejer efter match/träning skulle jag aldrig gett upp det ;)
Nej hitta nått lag och spela med för att det är kul du, 2-mål några kvällar i veckan är väl en lagom nivå för att ha kul, kan du ju dra med vilka kompisar som helst också, inte bara innebandyproffsen.
Hehe, jag som inte ens duschar ihop med laget -tycker det är skönare att åka hem och bada så jag hinner eftersvettas innan också :)
Men ja, någon slags innebandy behöver jag allt :)
Hmm, inte dusch med de andra efteråt, det känns ju lite som att springa ett maraton och aldrig gå över mållinjen det ju, men det kanske är en något mansgrisvinklad analys om man skall vara lite objektiv.
Då hoppas vi på lite framtida lysande bloggande om din fortsatta karriär inom innebandyn också då :)
Fan va svårt det är att uttyda orden i robottestet vid inlägg förresten :)
Jag tror det skiljer mycket på hur det är i omklädningsrummen. Hade jag varit kille hade jag säkerligen dröjt mig kvar, men det är inte samma jargong hos oss. Jag har i alla fall fått känslan av att det är så :)
Det är en sån där sak som är svår att veta hur det förhåller sig då man utan omfattande kirurgi får förpassa sig till endast det ena könets omklädningsrum under livet. Men huvudsaken är ju att man har kul i ett omklädningsrum, och att det är väldigt låg nivå på humorn.
Sen så skulle man ju kunna tänka sig att slippa de där våta handdukssnärtarna på skinkhalvorna, liniment på otrevliga ställen, ex underkläder osv, men det hör ju till, i ett manligt omklädningsrum åtminstone.
Skicka en kommentar