Where am I?

Var ute och promenerade förut och mötte då en... hmm... luffarliknande pundare (gissar jag). Så här startade samtalet:

Pundaren: Ursäkta, bara en fråga, var är jag?

Jag: Du är på Langestrand.

P: Var ligger Langestrand?

J: I Larvik, vart ska du någonstans?

P: Hmm... Vilket land är jag i? (Haha, stackarn blev väl förvirrad när jag pratade svenska)

J: Norge (Här kan jag se att han blir lättad att han inte supit bort sig till Sverige i alla fall)

:D

Annars då?

Jag är lite sur på Foppa och Olivia... Vad fasen ska de gifta sig för?!? Jag vill inte!!! Ja, eller de får ju gärna gifta sig är klart! Men var de tvungna att bjuda mig? Eller, ja... Jag hade ju blivit lite ledsen om de bjudit alla utom mig är klart... Men det jag är upprörd över är det här med klädsel... Jag vill inte ha klänning!!! :(

Igår var jag och provade kläder i flera timmar -Usch... Jag hatar att handla kläder... Inget sitter bra :S Det ger mig så dåligt självförtroende att prova kläder... Dessutom ser jag ju (i mina ögon) inte klok ut i klänning. Mina vader ser dubbelt så stora ut bland annat... Ser i alla fall konstig ut i sådana där "fina" klänningar som man ska ha när folk gifter sig... Usch... Det är inte min stil och jag vantrivs verkligen i det :(

Har försökt börja vänja mig vid klänning genom att köpa en strand- och en tshirt-klänning. Går väl bra även om jag redan där känner mig fjompig, men då är det ju ändå en soft sportig stil som man kan ha tights till så man inte känner sig så naken... Inte puttinutt....

Innan jag får tjejligan på mig för att ha hoppat på dom och dissat deras stil så vill jag bara säga att jag tycker det är fint: På andra! Men inte mig, för jag trivs inte i det...

Efter gårdagen har jag gett upp att ha klänning på bröllopet i alla fall. Det går inte! Jag skulle känna mig så fel... Har i alla fall hittat ett fint linne! Så nu är det bara ett par ljusa byxor, en kofta, ett par skor och en väska kvar... :S