fredag 20 februari 2015

Rally Sweden 2015

För att orka med en heldag vid sidan av rallyvägarna packades det med diverse godsaker. Mycket körv går åt!


Pulkan lastades full med ved i den rattmuffs- och tärningsutsmyckade bilen. Nej, varken rattmuffen eller de rosa tärningarna är mina eller min idé...


Väderförhållande var perfekta: mycket snö men inte för kall. Temperaturen låg runt nollan hela dagen så man behövde inte frysa och snön är viktig så att man slipper bära en massa saker. Istället kan man ha pulka, något som kan gå åt när man har mycket körv och ved med sig. Ja sen blir det ju häftigare rally om snön sprutar är klart :)


Efter lite pulsande var vi framme vid Vargåsens tredje publikplats, Colin's Crest, känt för det stora hoppet och för publikfesten. Fokus i år låg med andra ord inte på att fota bilar, utan snarare att uppleva allt annat runt omkring fullt ut.


För att det inte skulle vara alltför mycket rött, vitt och blått i publiken fick Sverige-pläden pryda pulkan under rallyt.


Publikfest var det! Vissa gick in för det mer än andra, eller vad sägs om papegojutstyrsel, stråhattar, hawaiiskjortor, en strand byggd av gigantiska liggunderlag, en uppblåsbar palm, partytält och ja, de byggde till och med en egen snöbar som även fungerade som ölkyl :)


Hur mycket fokus de hade på själva rallyt... Det är oklart :)


Jag var ju helt ute med min relativt normala toppluva, men jag ser ganska nöjd ut ändå.


Fanns många mycket mer tjusiga mössor och hattar. Vissa mer för att hålla värmen.


Vissa mer speciella än andra...



Mycket folk var det i alla fall. Stor skillnad från sist jag var på rallyt.


Visst, lite svårare att se själva rallyt, men det var ju inte prio ett denna gång, och vi såg faktiskt rätt bra från vår kulle även om det var en bit ifrån.


Fanns flera varianter av stolar också. Varför inte vila benen i den bakåtlutade solstolen bredvid sin vodkaflaska och sitt groggvirke som man självklart drack en i taget... :S


För den med bättre balans behövs bara två träpinnar för att skapa en stol.


Eller så tar man bara första bästa Anna och sätter sig på! :)


Helikoptern följde dramatiken i spåret, något som hade varit enklare att följa på plats om man haft med en radio så man fått med sig vad som hände på de andra sträckorna. Nästa gång! Dock fick man mycket info via speakern på plats, så man fick ändå med sig det viktigaste.


När bilarna passerat första gången växte antalet eldar markant och röken spred sig bland folket. Kläderna luktar fortfarande allt annat än gott :S


Kollar man snabbt blir det bröstchock när mannen i tuttkeps böjer sig framåt :-O


Rally (eller ska vi säga jäger?) sprider värme och kärlek :P


Det var inte bara korv som grillades. Vissa gick verkligen in för det med stora köttbitar eller som här: kolbullar. Ambitiöst!


Vi skulle dock ha korv, men det verkade som att någon hade skakat korvburken för det sprutade ut vatten när jag skulle öppna den :S


Gallret fick senare ge vika för burkens tyngd, så man bör nog ha ett kraftigare galler om man ska koka korv på det här sättet.


Många fantasirika eldstadsinstallationer fanns det.


Den nerkylda minttun låg nästan orörd i baren.


Men det kanske var lika bra för flera av grannarna tog en tidig paus på stranden... De behövde nog inte minttu just då...


Kaffe kan ju annars pigga upp så kok-kannan åkte fram innan nästa omgång med bilar.


Jag som inte är någon kaffefantast körde på sockerchock istället för att hålla mig pigg :)


NOMNOMNOM!!! Nej jag åt inte alla själv! :)


Än så länge i denna historia verkar det inte som att vi sett några bilar, men jodå, nog gjorde vi det. Extra kul är det att titta på de som tävlar i den historiska klassen :)


Ibland räcker inte ens kaffe till för att hålla sig vaken...


Det var ett konstant ätande hela dagen kändes det som. Här är Mr Fläsk igång med en laddning på grillen.


När det närmade sig slutet åkte även bananlådorna på elden. Ju mindre att släpa hem, desto bättre :)


Nämnde jag att det var mycket rök?! :S


Ja, trött kan man bli som sagt...


Det var i alla fall kul att ha stått vid hoppet ett år och se bilarna flyga. 44 meter flög den som flög längst. Inte illa!


Men nästa gång är jag nog mer sugen på en sträcka med mer kurvor och på att få häftiga foton när de sladdar iväg i solnedgången.

Inga kommentarer: