Ungkarl?

Har just insett att jag lever som en ungkarl... Förutom några timmar i veckan när jag får dåligt samvete...

Så här är det nämligen:

Måndag

-Efter en slitig jobbdag är jag för trött för att idas göra något. Disk och flaskor får bara stå. Jag fyller på med lite mer disk som jag skiter i att ställa undan... Det är ändå stökigt... Jag städar en annan dag...

Tisdag

-Träning, så då ids jag inte göra något. Vill ju inte slita ut mig... Bygger på diskberg lite överallt... kastar skräp på skrivbordet/soffbordet...

Onsdag

-Här tvingar jag ofta mig själv att tvätta. Oftast för att det är något jag vill ha till helgen, eller ska ha med mig på någon resa. Men finns det annat att ha på sig (som jag vill ha) så skjuter jag på det till nästa onsdag...

Torsdag

-Tvätten står fortfarande framme så det känns fortfarande som att jag "gör något vettigt", så jag ligger med gott samvete i soffan...

Fredag

-Här kan det hända att jag får mitt städryck. "Helvete vad här ser ut, det här duger inte" Men oftast ligger jag bara i soffan, käkar tacos och ökar på diskberget och skräp kan man lägga varsom fortfarande... (Till saken hör att jag har diskmaskin som jag bara skulle kunna ställa ner allt i direkt. Men nejdå...)

Lördag

-Här kommer oftast paniken och jag får tokstäda. Tänk om jag ska ha fest/efterfest idag, då kan det inte se ut så här! Måste städa! Eller i alla fall fuskstäda -ja alltså städa så pass mycket att det ser iordningplockat ut, men dammet är kvar på alla ställen där det inte är synligt. När kvällen kommer ska man bli på pickalurven (mitt nya favoritord) och det blir oftast alltför sent...

Söndag

-Mår dåligt, äter skräpmat, sover på soffan, städar inte undan något från gårdagens festligheter utan påbörjar nya diskhögar. Det är ju så synd om mig som mår så dåligt så jag kan städa imorgon istället...

Så här håller det på... Vecka efter vecka...

Tänk om jag skulle göra något helt galet: Plocka undan redan imorgon! Nja... Det kanske förstör hela världsbilden... Ja, och det vill vi ju inte... ;)