Men...
När jag är förtjust i någon blir jag en helt annan person... Jag drar mig undan... Vågar inte prata... Blir generad... Om personen visar intresse så pratar jag bort det -bara för att jag blir så ofantligt blyg :S Ja och det uppfattas ju då som att jag inte är intresserad :S Allt blir bara fel... Konstiga saker säger jag också...
Hopplös är vad jag är...
Så om jag ignorerar dig eller verkar konstig så kanske det helt enkelt är för att jag gillar dig ;) Ja, eller så gillar jag dig inte alls då och tycker inte att du förtjänar min tid :P
Det blir ju även dumt omvänt -för då kan jag verka intresserad bara för att jag pratar på och är (över)trevlig... När det egentligen bara är för att det är enkelt att prata med personen för att jag inte har något intresse... Hmm...
Tänkte några "Tänk om..." idag:
Tänk om jag inte hade gått ut i köket för att hämta vatten när den där handen på låret kom!?
Tänk om jag inte sprungit iväg från dansgolvet utan stått kvar med honom!?
Många år sen... Men... Ja, tänk om...
Hur blir man modig och oblyg?
6 kommentarer:
Terapi :D
Eller super sig full
Det sista har jag testat utan större framgång -mer ångestframkallande ;)
Jadu, du är nog rätt lik mig ändå.. :S
Ibland önskar jag att vi inte var så lika :P
våga utmana dig själv, precis som du vågar i jobbet o så ...
är man så tuff som du är o vågar flytta till Norge, då är det väl en piss i havet att visa ditt intresse för karlslok?
En flytt, det berör ju bara hela mitt liv, visa intresse, det kan ju bli pinsamt ;)
"Jag kan flyga, jag är inte rädd" -får köra något liknande sånt :)
Skicka en kommentar