Finns många anledningar till det:
-Jag har spelat back hela säsongen
Jag tycker verkligen det är tråkigt att spela back. Jag är inte så jätteduktig på det heller, men det som är jobbigast är att inget vet hur man spelar försvar, så det blir liksom inget bra spel... Jag är väl inte tillräckligt bra att slå ut någon av de andra där uppe men ska jag då spela när jag inte tycker det är kul?
-Vi använder inte materialet vi har
12 utespelare: 3 backpar... Ja... Vad säger man...
-Taskig stämning
När det går dåligt för oss blir det ett jävla gnäll. Utskällande och skrik. Så onödigt... Det är inte så att man inte vet att man gjort en dålig passning... Sen tycker väl jag att det kan vara lika illa att skjuta över alla sina skott som att slå en indianare... Peppa på varandra, det vet vi inte hur man gör...
-Domarnivån
Ibland tror jag mamma skulle göra det bättre...
-Ingen spelidé
Vi har ingen tanke i hur vi ska anfalla, försvara. Vet inte ens hur vi ska ställa upp i 4-5 och 5-4. Jag saknar det!
-Säsongen är ändå slut
Nu spelar vi bara en cup över några veckor för att få spela matcher. Inget att "kämpa för"...
Så jag borde väl inte spela mer egentligen. Inte när jag inte tycker det är skoj :S
Men då kommer ju frågorna: Kan jag verkligen klara av att inte spela innebandy? Jag har ju alltid gjort det... Kan jag hitta glädjen igen här? Kan jag bo kvar här om jag inte hittar den? Är jag för gammal och borde lägga av?
Mycket att tänka på... :S
Avslutar med en kul historia från jobbet:
Tobbe är sjuk och ringde och sjukskrev sig i måndags. Torbjörn vår chef undrade hur sjuk han var, varpå Tobbe svarade: Jag har satt på en get, hur sjukt är inte det?!?
Hahahaha -okej, det kanske inte var helt sant... Men det hade varit kul om det varit det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar