lördag 22 november 2014

Paris - del 9

Stod längst fram och tryckte när paraden kom förbi. Tyvärr hjälpte inte det bildmässigt, för ljuset var för dåligt :(

Aja, dåliga bilder är bättre än inga bilder! :)

Först ut var Askungen.


Snövit var en av alla prinsessor på väg till slottet.


En nyare favorit: Olof, från Frost.


Det var mycket blandat med nytt och gammalt.


Den äldre Pinocchio och nyare karaktärer från Toy Story.


Nej men kä-kä-kära nån så nära han kom! :-O


Men jag fick ingen high five så som barnen bredvid fick...

Lejonkungen... Kandidat till att vara Disneys bästa film!


Sist ut de mer klassiska, Kalle och Musse med flera.


Paraden tog ganska lång tid ändå, och det var samma låt som spelades om och om och om igen... Fasen vad trötta personalen måste vara på den!

Efter paraden tog vi oss hemåt igen för att hämta kameran och bege oss på nästa äventyr: Fota de kända upplysta byggnaderna i mörker, något som jag verkligen sett fram emot.

Crepesen vi köpte med oss hem för att fylla på energiförrådet räckte dock inte till. Kropparna var helt slut! Kände mig nästintill sjuk.


För att inte helt förstöra sista dagen bestämde vi oss istället för att ta en tidig kväll. Jag får fota i mörker en annan gång! Somnade gott, passande nog till disney channel, en av få kanaler på engelska.

fredag 21 november 2014

Paris - del 8

När jag och Lisa närmade oss 30 så var planen att sommaren mellan våra högtidsdagar åka till USA och bland annat gå på Disney World. Det skulle vara vår egna 30-årspresent åt oss själva. Tyvärr kom vi aldrig iväg :( Kanske får bli när vi fyller 40? :)

I alla fall, detta blev väl som en försenad tröstpresent :) Grattis till oss!


Äntligen framme och vi kunde skymta slottet som ligger centralt i parken.


Självklart dags att posa, och gapa! :)


Selfien ett måste såklart :) Jag kände mig glad som ett barn!


Det var så häftig atmosfär och allt var så snyggt gjort. Musiken som spelades skapade också stämning. Det är fasligt mycket musik som man inte tänker på faktiskt kommer från disney.


Lisa var lite nervös inför de äventyr som väntade oss...


Knatade runt i de olika världarna och åkte en hel del karusell. Det var relativt lite folk kunde man se, för det var ganska långt man kunde ta sig i köfållorna innan det tog stopp och faktiskt blev kö. Skönt! Vet inte om jag hade tyckt att det var så skoj att vara där under högsäsong faktiskt...


Imponerad av byggnaderna och detaljerna.


Det är liksom svårt att beskriva hur det var, och bilderna ger det inte rättvisa :( Men det var absolut häftigt att vara där, även som vuxen!


Hann inte med, eller kanske snarare så prioriterade vi inte, att gå på några shower eller föreställningar. Det kändes som att det kanske var mer anpassat för yngre, men det vet jag inte.


Vi ville hellre gå omkring och bara titta och åka karuseller. Som tur är så mådde magarna lite bättre senare på dagen så att vi kunde åka allt vi ville :)


Missade att få någon autograf :P Typiskt!


Space Mountain blev en av favoriterna. En bergochdalbana som gick, ja jag vet inte helt hur den gick,  man sköts iväg mot rymden och stundtals var det mörkt och det bara gick sjukt fort. Måste åkas om ni tar er dit! :)


Den var så bra att illamåendet kom tillbaka :)

Innan den avslutande paraden tog vi ett luftskepp och flög med i Peter Pans värld. Också en höjdare, men på ett helt annat sätt. Där var det detaljerna och hur det var uppbyggt som fascinerade. Tyvärr var det för mörkt för att lyckas få någon vettig bild med mobilen, så ni får bara lita på mig :)

torsdag 20 november 2014

Paris - del 7

Jag vet inte helt hur vi tänkte där på lördagskvällen när flertalet vinflaskor öppnades... Jag vet i alla fall vad vi inte tänkte på: Disneyland! Det var nämligen dit vi skulle dagen efter.

Med andra ord var det ganska trötta huvuden och härjande magar som tog sig till tågstationen och tåget som skulle ta oss en bit utanför centrala Paris.


Det kändes i alla fall oerhört bra att vara på plats efter tågresan :)


Numera finns det två parker och vi började med den nyare: Walt Disney Studios.


Vi knatade runt och gick in på några ställen utan att helt veta vad som skulle hända. Beskrivningarna av ställena var nämligen inte utförliga så det var svårt att veta vad som väntade.


Det kändes lite som att denna parken var mer för de yngsta besökarna och atmosfären var inte helt så som jag hade föreställt mig. Det ordnade dock upp sig i andra parken :)

Fanns dock saker även för äldre, så som denna bergochdalbana som körs helt i mörker :)


Så här ser man förövrigt ut när man åker karusell dagen efter kirfest...


Jag får erkänna att jag inte mådde helt bra... Men bättre än vad det ser ut på bilen i alla fall :)

Förstå besvikelsen när jag stått och skrikit mitt allra gällaste in i energibehållaren när jag inser att den var trasig :( Kände mig knappt dum alls...


Stannade inte i första parken så himla länge, utan vi vinkade snart hejdå till Walt och Musse.


But first, lets take a SELfie ;)

onsdag 19 november 2014

Paris - del 6

Sista stoppet vi planerat för dagen var att gå ner i Katakomberna och spana på döskallar. Tyckte det skulle passa extra bra eftersom det var alla helgona, men där fick vi tji :( Stängt!


Undrar om det var just för att det faktiskt var alla helgona, eller varför det var stängt just den dagen.

Istället blev det att åka tillbaka till hotellet och dricka vin :) Hade ju fått tag på finkir! Kir Royal! :D


Det är alltså kolsyrad kir kan man säga. Fint ska det vara när man är utomlands ;) Faktiskt godare än vanlig kir, men det är ju inte så svårt :P

Besvikna över att det inte blev några döskallar tänkte vi istället gå till kyrkogården vi bodde bredvid för att titta på alla tända ljus. Lisa lekte spöke på väg ut.


Det blev dock ett riktigt misslyckat besök. Vi hittade nämligen inte porten in till kyrkogården :( Istället gick vi på utsidan runt hela och lekte i murgrönan :P


Dagen efter insåg vi att man hade behövt gå på andra sidan vägen och gå under en bro för att komma in. Aja, vi ville ändå inte se några ljus på alla helgona...

tisdag 18 november 2014

Paris - del 5

Efter att ha fyllt på magarna på en uteservering stod Triumfbågen på programmet.


Kikade på den maffiga stenklossen och även den okände soldatens grav.


Läste texter som vi inte förstod...


Jag hittade ett glas som jag vågade gå ut på och fick därmed revansch från Eiffeltornet! Nästan i alla fall ;)


Sedan vandrade vi vidare på Champs Elysees som var lite för folkfylld för att passa min smak.


Efter ett tag såg vi en kändis. Ja inte för att vi vet vem han i solglasögonen är, men han följdes av ett tv-team och folk sprang fram för att få autografer och för att ta bilder ihop med honom. Någon som vet vem det är?


Hade fått lite tips på vad vi borde besöka på Champs Elysees och Sephora var ett av tipsen, men nja... Sminkaffär... Inte helt min grej, så där gick vi inte in.


Inte heller gick vi in på Renaults utställning+restaurang, men vi såg det :) Kändes lite märkligt med bilaffärer mitt bland övrig shopping.


Här var första affären jag var lite sugen på att gå in i, men jag fick inte med mig Lisa :P


Stod några fräsiga bilar längst med gatan, men denna hade haft lite otur och blivit skrapad.


En affär blev det i alla fall, men märkligt nog kom jag ut därifrån utan att ha köpt några sneakers :P


Gäller att skynda sig och fota Triumfbågen under tiden det är grönt.

måndag 17 november 2014

Paris - del 4

Misstänker att det kan vara spöstraff om man är i Paris för första gången om man inte åker till Eiffeltornet. Det vill man ju inte vara med om, så vi tog oss till tornet!


Ja och när man väl är där är det väl lika bra att traska upp i det? Vi ställde oss i kö för att ta trappen upp. Tänkte att det kunde vara häftigt att ha gått upp istället för att ha åkt hiss.


Det tog inte alltför många trappsteg innan jag tyckte att det började bli jobbigt. Höjdrädslan slog till tidigare än vad jag trodde och det var tungt att ta sig upp till första våningen.

Vi tog oss i alla fall dit och väl där gick vi lite var för sig och spanade. Jag hittade sen Lisa (utan att hon såg mig) ståendes vid glaset som man kunde gå ut på. Hon stod och duttade med tån ett tag innan hon lyckades få dit vänsterfoten. Sen blev det ett vaggande fram och tillbaka ett bra tag innan även högerfoten kom ut på glaset. Mycket underhållande att kika på :)


Beviset!


Om jag kom ut på glaset? Nej... Jag gjorde ett försök, men det gick inte... Det hade ju kunnat sluta hur som helst! Kanske som för denna besökare som mått lite dåligt...


Men inte kan man väl stanna på första våningen? Nej, mot trapporna!


Det var bara att fästa blicken uppåt och inte titta neråt.

Blev fasligt svettigt, men vi tog oss även till andra våningen. Där strök jag till en början främst mot väggen och vågade mig knappt fram mot gallret. Med hjälp av Lisa lyckades jag ta mig fram så jag kunde hålla i gallret och fota en del i alla fall.


Tänkte sedan att detta kanske räckte... Behövde man verkligen högre upp?


Jag menar,man kunde ju se mycket, så som vilka gräsplättar man fick vara på och vilka som var förbjudna att tillträda :P


Övertalade mig själv att i alla fall åka upp till toppen. Det var ju hiss och ingen fara!?

Nu var det ju bara det att hissen var öppen/av glas :S HUA!!! Jag tittade inte så mycket på väg upp utan stod mest och höll mig krampaktigt i ett handtag.

Det måste ju i alla fall förevigas när man är på toppen, 273 meter upp! Haha, min kroppshållning berättar hur obehagligt jag tycker att det är :D


Det var i alla fall häftig utsikt och det blev nästan så högt att det inte var lika läskigt längre, på något märkligt sätt.


Eller ja, jag var ju inte helt bekväm i situationen så Lisa fick fota en del åt mig. Hon hittade bland annat Triumfbågen.


Innan vi begav oss neråt igen vågade faktiskt även jag fota, men jag höll mig i något hela tiden, alternativt stod tryckt mot väggen.


Lisa var mycket mer modig. Varför ska jag vara en sån tönt när det gäller höjder?


Hissfärden ner var inte alls lika farlig som upp. Nöjda över att ha klarat av toppen posade vi framför ett fönster innan vi började vandringen nerför de 668 trappstegen..


Det var det värsta av allt! Uppför gick ju okej att gå. Då kunde man ju fästa blicken uppåt, men nerför... Det var helt bedrövligt jobbigt att hela tiden se neråt och känna sig så nära att kunna stupa nerför (även om det inte var omöjligt).

Oerhört skönt att vara nere på marken igen och ha denna vy istället.