Jag vet att jag har skrivit om det förr men jag kan inte låta bli att skriva om det igen. Jag blir så irriterad(!!!) på staklösa fjantar som inte vågar säga vad de vill. Inte vågar finnas, rädda för att vara ivägen. Inte vill störa men när de ända frågar något så är de bara mer irriterande med sitt "tassande" än om de bara kom rakt fram och bad om hjälp. Stå upp! Våga! För i he---te! Gaaaah!!!
Okej, jag kanske är ovanligt oblyg i sådana sammanhang, men det är väl ändå normalt att låta stolen låta om man drar ut den för att sätta sig på lunchen? Det är okej att ha en åsikt och inte svara: "Mig spelar det ingen roll" på allt. Säg vad du tycker! Du är någon! Det är okej att fråga och säga saker! Speak up!
Ursäkta mitt språk mamma...
Förövrigt: Lidström... Denna gigant... I like it! :D Tror inte att hans röst spriker som en tonårspojke i puberteten... Där snackar vi man ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar