Bye Bye

Ur högtalarna strömmade Return -Bye bye Johnny och längs mina kinder strömmade tårar :S Låten fick mig att tänka på när vi åkte hem efter vårat första Larvikbesök (då vi spelade den och istället sjöng Bye bye Larvik). Det är en av de absolut bästa helgerna i hela mitt liv (nej, det är faktiskt sant och ingen överdrift) och när jag åkte därifrån var jag sååå kär! Inte kär i någon utan bara samma känslor som när man är kär... Jag lämnade "min älskade" (ja jag vet det blir lite fel efter som det inte var "någon speciell" men ni kanske kan förstå känslan) och allt bara kändes fel och tomt... Lite liknande kände jag nu men med en rejäl dos av förvirring istället...

Behöver ju snart ta ett beslut (Larvik vs Linköping) och jag vet verkligen inte vad jag vill. Eller jo, jag vet exakt vad jag vill! Jag vill ha allt! Men som vanligt så går ju inte det :( Jag försöker tänka igenom alla saker som spelar in: Familj, Vänner, Jobb, Innebandy... Vad ska jag prioritera? Hur vill jag ha min framtid? Det är så svårt... Man hinner tänka mycket under en resa på 9 timmar... Det här kommer bli mitt livs största beslut hittills... Kan inte singla slant även denna gång...

Det var otroligt segt att köra idag, totalt matt i kropp och skalle... Väl framme på färjan hade jag svårt att hålla mig vaken tills taxfreen öppnade så jag kunde köpa "det vanliga" -En limpa giftpinnar till Sven-E och en bacardi razz till mig :) När jag väl shoppat så var det totaldäckning som gällde. Jag låg som en saccosäck i "fåtöljen" med ena foten fastkilad mellan sätena framför och huvudet på armstödet (jag är visst vigare än vad man kan tro) och stensov ända till alarmet drog igång tio i ett (färjan är framme ett)... Skönt att sova! Sov nog bättre där än vad jag har gjort på länge här i Larvik och den osköna sängen...

Innan jag somnade hörde jag på Alice Cooper -Poison... Om jag har lite hybris så handlar den ju om mig... I'm poison... :S

Väl hemkommen läste jag Lisas blogg och det var ju bara att öppna tårkanalerna igen då... Uff... Hon skriver om att det känns som att vi aldrig kommer bo i samma stad igen och det känns ju bara så fel! Hon har kanske rätt... Om man kan vara ihop i 2 dygn och 8 timmar i sträck (det längsta vi var ifrån varandra nu i helgen var när vi duschade) utan att störa sig alls, då ska man väl vara på samma ställe kan man tycka!? Hon är verkligen den bästa vän jag har och någonsin har haft! Men är Linköping verkligen där jag vill vara? Lisa -Flytta hit! Jag lovar att om du gör det så köper jag en båt åt oss! :)
Nej men seriöst... (Eller jag var seriös med båten också faktiskt... Det är det värt!) Det är tungt nu... Just nu vill jag inte sova, jag vill inte vara vaken, jag vill inte vara... Söndagsångest delux...

Men men, imorgon är en annan dag... Ny vecka och nya saker som händer... Fotbolls-EM är igång och jag måste ju bara säga att jag nu har 4 matcher med rätt resultat i tippligan på jobbet! (Måste passa på att skryta nu innan det vänder :P )

En helt annan sak:
Låg på stranden idag (otippat va??? ;) ) och pratade lite om ditt och datt, kanske en hel del lite för personliga saker och sånt man kanske inte vill att vem som helst ska höra... Sen när vi vänder för att steka ryggen istället märker vi att det sitter bekanta till oss precis bakom... Åhhh, typiskt!!! Pinsamt... Jodå! Det är ju inte första gången heller...

Till exempel: Var på en innebandymatch och satt och sågade en kille som var divig och fjollig... Hackade ordentligt... Sen efter matchen kommer han fram mot oss... och pussar tjejen bredvid... Flickvännen.... Fäen!!!

Inte är man säker utomlands heller. Det lurar svenskar överallt! Minns när jag bodde i London och var ute på spaning med Fiffi och Jojjo. Hittade några fina pojkar vid bordet brevid som vi satt och pratade om med kanske ett vulgärare språk än man kan vänta sig att 3 blonda oskyldiga flickor. Efter ett tag kommer de fram... Yes tänkte vi, våra trånande blickar har gjort sitt! Men när de sen pratar svenska så blev det helt plötsligt inte alls lika kul... Haha... Att man aldrig lär sig!!?

Nej, nu är klockan snart tre... Jag borde verkligen sova...